Leverans

Efter över en månads insamling, sortering, granskning och service av utrustning lastade vi allt i bilar och begav oss iväg mot Ukraina. Färden ner gick med Viking Lines färja till Tallinn, ner genom Baltikum och Polen, och in i Ukraina via de polska gränsövergångarna. Övergångarna i plural, eftersom våra tunga fordon (brandbilarna och lastbilarna) måste ta sig via en annan gränskontroll än de lätta fordonen.

Vi hade en del mindre bekymmer längs vägen, men som helhet gick det vägen och vi kom oss så småningom fram till Kyiv. Där hade vi tre olika mottagare för utrustningen - Border Guards (som det hela började med), Odesas minröjare från Naval Museum, samt Ukraine Aid Ops (en annan hjälporganisation med medel för att serva den resterande utrustningen och kontakter att skicka den till olika förband med behov). På fredag besökte vi gränsvakterna som fick ungefär hälften av den utrustning vi samlat in, och på lördag träffade vi Naval Museums och Ukraine Aid Ops representanter som fick resten.

För att göra utdelningen smidigare hade jag i förväg gått igenom alla våra prylar och färgkodat dem med olikfärgade tejpbitar. Sedan hade vi lastat allt i tre olika fordon baserat på färgkoderna, så att var och en av mottagarna bara behövde ta allt som fanns i den bil som anvisades dem.

Border Guards

På fredag eftermiddag blev vi anvisade en mötesplats i en skogsdunge i närheten av Kyivs gränsvakters brigad. Dit körde vi med ett antal fordon, bl.a. vår stora lastbil samt en tungt lastad skåpbil full av dykutrusning, samt två andra med fältspadar. Gränsvakterna fick nämligen förutom dykgrejorna också 1000 av Fiskars fältspadar, som en första del av leveransen för den kampanjen. I dungen stod en rad soldater uppställda, samt deras kommendör och en tolk.

Väntande soldater.

Vi arrangerade transportbilarna för att kunna fotograferas med sitt innehåll, och sedan blev det en liten ceremoni där mottagarna i tur och ordning tackade oss för vårt arbete och stöd. Jag sade också själv några ord där jag tackade för deras fina ord, men påpekade att det är vi i övriga som är tacksamma för allt de gör för oss.

Fältspadar, kompressor och en skåpbil full med utrustning.

Närbild på dykgrejorna.

Sedan började arbetet med att flytta över utrustningen i deras fordon. Jag passade också på att kommentera lite om olika saker, som att vissa av regulatorerna var servade, andra kontrollerade att de fungerade, och någon enstaka som anlände sent inte kollad alls. När allt var flyttat så steg vi åter in i våra bilar. Det hela var skött på ca 30 minuter.

Packat och klart.

Naval Museum och Ukraine Aid Ops

Följande morgon, d.v.s. lördag, fick vi veta mötesplatsen för nästa leverans. Vi hämtade våra två resterande skåpbilar och begav oss dit. På platsen möttes vi av Sergei, chefen för Naval Museum och en gammal bekant (han fick en pick-up av oss i maj, samma bil som han nu hade anlänt i), samt UAO:s representant Yuri.

Efter en hel del småprat tog jag med Sergei till bilen och visade honom deras utrustning samt berättade en del om de saker han skulle få ta emot. Jag måste säga att jag var mäkta stolt över att få räcka över splitternya grejor från Ursuit, Scubamafia samt andra, och över att ha kunnat leverera allt på deras önskelista förutom ett par helansiktsmasker. Sergei var också märkbart berörd och såg ut som ett barn på julafton. Han tog en splitterny Suunto-kompass, visade på den och sa med tacksamhet "We use Soviet things". Inte nu längre, Sergei!

Undertecknad förevisar donationer.

Modern utrustning för tre dykare.

Ukraine Aid Ops som kom med ganska sent i vår insamling fick resten av grejorna som vi bedömde att inte behövdes eller kunde användas av BG eller NM. Det var inte lika fina saker, tvärtom fick de t.ex. alla torrdräkter som vi visste var sönder eller som vi inte hade hunnit kolla. Dock var det väldigt mycket prylar, bl.a. 14 set med dykflaskor (både dubbla och singlar) och närmare 30 set regulatorer, så inget att fnysa åt. Speciellt flaskorna sa Yuri att behövs många av. UAO fick dessutom en hel del annan icke-dykrelaterad utrustning, så de var nog nöjda.

Imponerande samling memorabilia från fronten hos UAO.

Slutligen får vi konstatera att dykinsamlingen var en enorm succé och att ni alla verkligen bidrog stort. Var stolta över er insats, ni har hjälpt Ukraina mot segern. Vi håller också kontakten till enheterna och ser om det kommer flera förfrågningar i framtiden. Vi har ännu ett antal personer som kontaktade oss, men vars donationer vi av en eller annan orsak inte fick i tid. Det kommer säkert en andra chans!